Tora Blå

NYTT SLÄPP FRÅN TORA · 25 SEPTEMBER
DÅ SLÄPPS: SAKNAR – BRA FÖR DIG – DU SKULLE TÄNKT PÅ DET


MUSIK · BILDER · OM TORA · GÄSTBOK

Kontakt: tora@torabla.se

Tora Blå / Sverige

Pop som får skava lite.

Tora Blå är ett svenskt indiepopprojekt med synthar, enkla melodier och texter om kärlek, olycklig kärlek, uppbrott, vänskap, dåliga beslut och den märkliga perioden när alla andra verkar veta vart de är på väg.

Jag har aldrig varit särskilt bra på att förklara hur jag mår. Det är antagligen därför jag skriver låtar.

TORA LIVE

Lite för högt. Lite för sent.

Tora spelar live på en liten scen med gitarr och mikrofon.

Små scener, sena kvällar och låtar som helst ska kännas lite för nära.

Se fler bilder →

LYSSNA

/ MUSIK / SKISSER /

Vir Bonus – omslag

TORA GRÅ & AJVAN HOE · LINJE 19 · BETONGPOETERNA

Vir Bonus?

Quintilianus möter betongen. En satirisk boom bap om retorik, moral och en samtid där åsikter säljs per klick. Vem är egentligen värd att lyssna på? Hush hush.

TEXT · VISA LÅTTEXTEN ▾
VIR BONUS? Ey, ey, ey! Linje nitton! Betongpoeterna! Tora Grå, tell dem! Vad sa den gamle romaren? Vir bonus dicendi peritus. Whaaat? Say dat again, sista! En god människa. Som kan tala väl. Hahaha! Då är vi fan illa ute! Floooow! Det står en man på torget med en mikrofon i hand han lovar guld och gröna skogar, trygghet åt vårt land han säger det vi vill höra, han vet precis hur man gör men ingen frågar efter sanningen när publiken står och hör En annan säljer åsikter för femton spänn per klick har aldrig läst en bok men har en jävligt säker blick han säger att han tänker själv, han säger att han vet och tusen andra delar hans förbannade dumhet Knowledge without wisdom! Speech without soul! Big mouth, empty bowl! Vir bonus! dicendi peritus. Det är fan bättre att du bara hush hush Vir bonus! Var är den gode mannen? Han drunknade i flödet medan lögnen tog alla i handen Ey! En influencer säljer friden en politiker säljer striden en direktör säljer framtiden som han köpt på lånad tid Alla snackar om respekt men ingen visar nån alla säger sanningen från sin egen lilla megafån Vi har experter utan kunskap vi har ledare utan mod vi har präster utan himmel och vi har makt som inte är god riddim, brotha, riddim Dem call it communication! Me call it manipulation! Quintilianus satt i Rom och tänkte på moral att orden måste bottna i ett hederligt ideal att skicklighet är ingenting om människan är falsk att sanningen blir värdelös i munnen på en skalk Men nu är varje lögn en vara, varje tanke ett fabrikat och varje liten åsikt blir en färdigpackad mat vi köper våra sanningar och sväljer dem rakt av och kallar det för frihet när vi skriker ut våra krav Men vad är en god människa? Oh no! Not dis guy again! Och vem avgör vem som talar väl? Den som talar sant behöver inte alltid vinna. Och den som vinner? Behöver inte ha rätt. BOOM! Socrates drop di mic! Vir bonus! dicendi peritus. Det är fan bättre att du bara hush hush Vir bonus! Var är den goda människan? Vi letar bland ruinerna utan att kolla de förbannade minerna Det sitter någon längst där bak som aldrig säger mycket som lyssnar innan orden kommer och inte jagar ryktet Som vågar säga jag vet inte när andra ropar svar som hellre mister hela debatten än säljer det han har Och kanske är det där vi börjar inte med ett stort manifest men med att väga våra ord och låta samvetet bli test Vir bonus… Dicendi peritus… hush hush Be good before you speak good, man! Det är inte konsten att få rätt. Det är konsten att vara värd att lyssna på. Linje nitton! Next stop – civilisation! Hahaha! Vir bonus… Dicendi peritus… hush hush Vir bonus… Dicendi peritus… hush hush
Sokrates från Högdalen – omslag

TORA GRÅ & AJVAN HOE · LINJE 19 · BETONGPOETERNA

Sokrates från Högdalen

På Högdalens torg står Sockan med pavan i handen och frågor ingen riktigt kan svara på. En filosofisk boom bap från Betongpoeterna om pengar, lycka och konsten att tänka själv. Aten möter linje 19 – och hemma väntar Xantippa.

TEXT · VISA LÅTTEXTEN ▾
Ey, ey, ey! Go with di riddim! Högdalens centrum! Vi har Platon, vi har Aristoteles… Men vi har en snubbe som slår dom allihop Sokrates inna di house! Ready, Tora Grå? Ey, Sockan! Sluta ställa frågor! Ge oss ett svar, man! Conium maculatum wham bam thank you mam Varför skulle mitt svar vara bättre än din fråga? Jag vet bara en sak, Socker-sockan Whaaat? Att jag inte vet ett skit. Hahaha! Philosophy, baby! Floooow! På torget står Sokrates i en urtvättad rock med en pava i handen och han går direkt på knock han har inga fina titlar, ingen akademisk grad men han ifrågasätter allting i vår huvudstad Han står på sin agora, mitt i Högdalens betong och ställer sina frågor hela dagen lång en snubbe frågar: ”Vad är meningen med livet?” han svarar: ”Varför tror du att det redan står beskrivet?” En annan frågar: ”Sokrates, vad är egentligen rätt?” han säger: ”Rätt för vem, min vän? Det finns mer än ett sätt.” dom skrattar åt hans frågor, säger gubben är ju helt lost men han ler och tar en klunk ur sin pava – det är ju ändå frukost Sokrates på torget, mitt på vår agora ställer frågor ingen annan riktigt vågar fråga han säger: Tänk själv, mannen, tro inte allt du hör för den som aldrig frågar vet inte vad han gör Sokrates i Högdalen, visdom utan pris ingen behöver vara kung för att vara riktigt vis Från Aten till linje nitton, genom tusentals år står en filosof i centrum där vår gröna linje går Ey! En lirare i kostym kom från city med sin bil han sa: ”Jag tjänar hundra lax och har en jävla fin profil!” Sokrates sa: ”Grattis, bror, men svara om du kan: äger du dina pengar, eller är du pengarnas man?” ”Vad fan snackar du om, gubbe? Jag har allt jag nånsin velat!” ”Men hur vet du vad du vill, om nån annan korten delat?” Kostymen blev förbannad, tog sin kukförlängare och drog Sokrates stod kvar på torget, ryckte axlarna och log Vid bänken satt en grabb med hela världen på sin skärm han sa: ”Alla andra verkar lyckliga, jag sitter ensam här” Sockan sa: ”Du ser deras bilder, men vet du hur dom mår? är det deras liv du saknar, eller ditt som bara går?” Grabben stirrade på Sockan: Vad fan menar du då? ”Att du jagar nåt hos andra som du aldrig själv kan få.” Grabben stoppade sin mobil i fickan, reste sig för att gå: jag vet faktiskt inte. ”Bra”, sa Sockan, då har du börjat förstå. Sokrates på torget, mitt på vår agora ställer frågor ingen annan riktigt vågar fråga han säger: Tänk själv, mannen, tro inte allt du hör för den som aldrig frågar vet inte vad han gör Sokrates i Högdalen, visdom utan pris ingen behöver vara kung för att vara riktigt vis Från Aten till linje nitton, genom tusentals år står en filosof i centrum där vår gröna linje går En dag kom tre politiker och ställde sig i rad dom lovade en framtid där varenda själ var glad Sokrates tog ett steg fram och frågade: ”För vem?” dom sa: ”För alla människor, vi bygger deras hem!” ”Men vem har frågat människorna vad dom själva vill?” ”Vi har gjort en undersökning, så snälla, stå nu still!” ”Om majoriteten tycker att en lögn är sann och rätt blir lögnen sann för att ni röstar på samma sätt?” Dom packade sin banderoll och åkte därifrån och Sockan fick en varning för sin provocerande ton En ordningsvakt sa: ”Gubben, du får faktiskt ta och gå!” ”Men vart ska jag gå någonstans om jag redan är här då?” Ey, Sockan! Du som vet allting, man… Vad är det bästa här i livet? Att ha fel. Att ha FEL?! Are you crazy, old man? Ja. För då kan jag lära mig någonting. Och om du har rätt? Då får jag hitta en bättre fråga. Hahaha! Big up di philosopher! Högdalen massive! Sokrates på torget, mitt på vår agora ingen kan få tyst på alla frågor som är stora han säger: Tänk själv, mannen, böj dig inte ner för den som tror sig veta allt har ingenting att lära mer Hemma väntar Xantippa, hon är förbannad som få ”Du står på torget hela dan, men vad fan lever vi på?” Sockan kliar sig i skägget: ”Är pengar verkligen allt?” ”Nä, men utan dom blir det jävligt mörkt och kallt!” Sokrates… Vad vet du egentligen? Inte mycket. Men varför står du här varenda dag? För att det alltid kommer nån som tror att han vet mer. Hahahaha! Sockan, man! Feel da riddim, Sockan sway
Den gröna sköna linjen – omslag

TORA GRÅ & AJVAN HOE · LINJE 19 · BETONGPOETERNA

Den gröna sköna linjen

Från Hagsätra genom Rågsved mot city och hem igen. Tora Grå och Ajvan Hoe tar oss med på gröna linjen, bland vardagsliv, humor, drömmar och människor på väg någonstans.

TEXT · VISA LÅTTEXTEN ▾
Ey, ey, ey! Ajvan Hoe inna di house! Tora Grå, you ready? Alltid redo, mannen. Ready, Ajvan Hoe! Here we go, hahaha! Floooow! plingedingdongilonggong Nästa: Hagsätra. Det börjar nere i tunneln, där betongen aldrig sover där en snubbe säljer ganja och en annan letar lover någon kommer från ett nattpass, någon ska på en Tête-à-tête någon sitter längst där bak och är mätt som en riktig majestät Från Hagsätra genom Rågsved, Högdalen på vår färd genom söderort mot stan, en alldeles egen kultur någon skrattar, någon gråter, någon glor i sin mobil och en tant med fyra kassar säger: Flytta på dig, din filur! En unge trycker näsan mot ett fönster fullt av regn ser hur husen far förbi och blir till suddiga små hem här finns folk från hela världen, här finns drömmar utan slut och vid nästa station är det alltid någon som ska fly ut Den gröna sköna linjen gungar iväg å hem igen genom tunnlar, över broar samma resa, samma gamla vänner, len Den gröna sköna linjen rullar fram i ur och skur från betongen in till city och tillbaka på retur Wheel it! Wheel it! Ey! Jag kliver på i Rågsved, kapten tittar lite snett bredvid mig står en gubbe som har somnat på nåt sätt han har missat sin station, kanske två, kanske fem men han vaknar upp vid Slussen, säger: Fan, är jag inte hemma än? En brud från Bandhagen har hörlurar men lyssnar inte alls en snubbe från Svedmyra sveper tre komma femma på ett kick två grabbar från Gullmarsplan diskuterar Djurgår’n för full hals en bajare blir sur och gapar å skriker, och är i jävligt dåligt skick Ey, vi glider genom söder, genom tunnlar, över spår vissa har åkt här i en vecka, andra här i fyrti år från förorten in till centrum, alla ska nånstans till slut men när kvällen börjar falla vill vi bara hitta ut Hitta ut… hitta ut… Den gröna sköna linjen gungar iväg å hem igen genom tunnlar, över broar samma resa, samma gamla vänner, len Den gröna sköna linjen rullar fram i ur och skur från betongen in till city och tillbaka på retur När november lägger mörker över taken där vi bor sitter någon med en flaska gas och saknar alla som for någon kommer hem från jobbet med en kropp som säger stopp någon håller hårt i handen som de aldrig vill ge opp Och ibland går sista tåget nästan tomt igenom stan bara jag och några skuggor och en laddad hulligan jag ser ljusen ifrån husen, tänker: Där bor någons vän alla dessa tusen liv som rullar bort och hem igen För varenda liten station har sin egen melodi och varenda människa bär på nåt som ingen annan ser däri men i vagnen för en stund är vi tillsammans ändå på den gröna gamla linjen där vi kommer och vi går Ey, listen! Det är inte bara räls, det är inte bara tåg det är alla våra liv som sitter här på samma våg du kan åka hela världen, du kan flytta till Berlin men du hittar alltid hem dom e äkta å inte båg Nästa station: Hemma. Den gröna sköna linjen gungar iväg å hem igen genom tunnlar, över broar samma resa, samma gamla vänner Den gröna sköna linjen rullar fram i ur och skur från betongen in till city och tillbaka på retur Den gröna sköna linjen ja, den går dit den ska gå alla vägar leder hemåt när man åker med Tora Grå! Hagsätra, Rågsved, Högdalen, yo! Bandhagen, Stureby, vi rullar ändå! Samma spår. Nya dar. Linje nitton, baby! One love!
Søren Sort Hansen – Flyv, lille drage, flyv, live på Globen

SØREN SORT HANSEN · LIVE PÅ GLOBEN · DANSK VERSION

Flyv, lille drage, flyv

En sång av Tora Blå · Text: TB / Cajewi · Dansk tolkning: Søren Sort Hansen

Søren Sort Hansen är en dansk rocklegend och Toras stora idol sedan barndomen. Hans musik har följt henne genom livet. Nu står han inför ett fullsatt Globen – och Tora sitter någonstans i publiken.

Han stannar upp mellan låtarna och säger:

”Jeg har hørt en sang af en svensk pige. Tora Blå hedder hun. Jeg ved ikke, om hun er her i aften. Men hun har skrevet noget, som denne gamle mand ville ønske, han selv havde skrevet.”

Sedan sätter han sig vid flygeln. De första ensamma pianotonerna hörs. Tora känner igen melodin, men kan knappt tro det. Det är hennes sång. Hammondorgeln smyger in, bandet växer fram och Sørens slitna röst fyller arenan.

Hon börjar gråta. Och när han sjunger:

Jeg huskede, at jeg ville slippe
men lod som om jeg holdt fast

…orkar hon inte längre sitta kvar. Hon reser sig upp.

Det största som hänt henne är inte att tusentals människor hör hennes låt. Det är att mannen som en gång fick henne att vilja skriva själv har lyssnat.

DRAKEN – Tora Blå, pappersdrake över sjön

TORA BLÅ · NY LÅT · SVENSK PROGGPUNK

DRAKEN

Text: TB / Cajewi

Sorg och kärlek är kusiner. De hör till samma familj och följer ofta varandra genom livet. DRAKEN berättar om två människor, en sommar och en pappersdrake – och om kärlekens dualism: längtan att hålla kvar och modet att släppa taget. Draken är en metafor för det vi älskar men aldrig kan äga. Den ena håller snöret hårt, den andra vill se vart vinden bär. Båda handlar av kärlek. När snöret brister uppstår både sorg och befrielse. Många år senare finns minnet kvar, och frågan om vem det egentligen var som behövde bli fri. För det vi älskar kan vi inte hålla fast utan att riskera att beröva det dess liv.

TEXT · VISA LÅTTEXTEN ▾
Vi byggde en drake av tidningspapper och spröten från trasiga paraplyn du målade tänder på vingarnas kanter jag gav den ett öga som såg mot skyn Vi sprang över ängen ner mot vattnet där vinden tog draken och bar den iväg du ropade: Håll den, den flyger ifrån oss! jag viskade: Släpp den, låt den hitta sin väg! Refräng Flyg, lilla drake, flyg så högt som du bara kan vi står här nere på marken med snöret i varsin hand Flyg, lilla drake, flyg dit ingen av oss kan nå du ville att den skulle stanna jag ville se den gå Vers 2 Vi lagade hålet med tejp där vingarna fått sig en stor reva du sa att vi måste vara försiktiga jag sa att den såg ut att vilja leva En dag gick snöret av på mitten och draken flög över vår sjö vi stod där och såg den bli mindre tills den försvann bakom en ö Du grät för att draken var borta jag sa att den kanske skulle komma hem men innerst inne så visste jag att vi aldrig skulle se den igen Refräng Flyg, lilla drake, flyg så högt som du bara kan vi står här nere på marken med snöret i varsin hand Flyg, lilla drake, flyg dit ingen av oss kan nå du ville att den skulle stanna jag ville se den gå Vers 3 Nu är det länge sen den sommarn och ängen har vuxit igen jag gick där en kväll nere vid vattnet och tänkte på draken och dig min vän Jag mindes hur hårt du höll snöret och hur rädd du var när det brast och jag mindes att jag ville släppa och låtsades att jag höll fast Stick Det är konstigt med sånt man älskar man vill ha det nära intill men en drake som aldrig får flyga fritt är bara papper, pinnar och lim Sista refräng Flyg, lilla drake, flyg så högt som du bara kan jag står här nere på marken med snöret kvar i min hand Flyg, lilla drake, flyg dit ingen av oss kan nå jag trodde att jag ville behålla dig men jag ville se dig gå Outro Vi byggde en drake av tidningspapper och spröten från ett paraply du ropade: Håll den, annars försvinner den! Jag tänkte: nu är den fri i oändlig sky
Katten från Rågsved – Tora Grå, tecknad katt vid tunnelbanan

TORA GRÅ · LINJE 19 · NY LÅT

Katten från Rågsved

Text: TB / Cajewi

LINJE 19 – BETONGPOETERNA är kollektivet med Tora Grå, Ajvan Hoe och Jonte Grön. Tre röster från betongen, med skitig boom-bap, reggae, gatupoesi och berättelser från längs gröna linjen. I ”Katten från Rågsved” möter vi en sliten, stolt gatukatt som sett allt och glömt väldigt lite. Bitsk humor, tung bas och ett hjärta som slår för människorna bakom rubrikerna.

TEXT · VISA LÅTTEXTEN ▾
Ey. Det finns en katt i Rågsved. Ingen vet hur gammal han är. Ingen vet vem han tillhör. Men han vet fan allt om alla. Haha. Tora Grå. Greppa micken. Linje nitton. Ready, Ajvan Hoe! Here we go, hahaha! Floooow! Vers 1 Han föddes bakom centrum nån gång åttiotre eller anno dat-zumal, det är ingen som riktigt vet, bree han är en cool cat med en blick som säger allt går på span genom betongen, lika het som ny asfalt han har sett mer knas än nån jävel riktigt kan mer än en advokat på Sture-fucking-plan Han har koll på varje port, varje trapphus, varje gränd vet vem som snackar skit och vem som faktiskt är hans vän han har sett dom stora grabbarna bli små när natten kom och samma grabbar spela hårda när dom vaknade igen Han sover där han hamnar, aldrig samma plats två dar har en trasig gammal hatt, den enda ägodel han har glider genom centrum som en kejsare utan rum utan krona, utan vakter, men han äger varje fucking tum En kvinna från porten ger sitt hjärta varje dag hon kallar honom Gandalf, han har magi i sina drag hon öppnar upp sitt hjärta, han ger en blick och en nick sen glider han på span igen och spottar truth i sin mic Refräng PANG BOOM BANG! Katten från Rågsved! Han har sett det mesta här! Katten från Rågsved! Han vet vem du egentligen är! Liv åtta av nio han chansar på tio ber inga böner peggar upp på tee för en HIO, baam! Katten från Rågsved! Ey, ey, katten från Rågsved! Vers 2 Han såg när gamla Dimmy tog en sil där inne på muggen sen stod han där å noddade, tills någon drog ur pluggen och Dimmy bara försvann, och ingen visste vart han drog och bänken stod där tom å ingen visste när han dog Han såg en liten flicka växa upp i huset bredvid hon drömde om en annan värld, ett helt annat liv hon drog från hela skiten, kom tillbaks i fin kostym med diplom och nya vanor, men samma unge med samma gamla driv Han såg en shuno spela Montana, spela farlig, spela hård fast grabben gick med ångest varje morgon på sin gård han var rädd för alla blickar, att ingen ville vara me så katten följde honom hem, som om han visste vad som skulle ske För Tony Montana dog ju, det var aldrig nån succé och grabben fatta till slut att det fanns nåt mer att se ingen king, ingen gangster, ingen hjälte, bara en vanlig snubbe bara katten där bredvid honom, hela vägen hem, som en fucking hundragubbe Refräng Katten från Rågsved! Han har sett det mesta här! Katten från Rågsved! Han vet vem du egentligen är! Liv åtta av nio han chansar på tio ber inga böner peggar upp på tee för en HIO, baam! Vers 3 En mäklare från stan kom hit med skinande blanka skor sa: Här finns potential, här kan man faktiskt bygga bo han pratade om utveckling, om trendig, fet ny stil och katten pissade på däcket på hans nypolerade bil En politiker kom med portfölj och slips sa: ”Vi ska lyfta hela orten!” med sitt vanliga politik-snackesnicks katten tänkte: ”Samma skit, ni kör er gamla plan ni säger att vi ska bli bättre – men vill ha oss bort från stan!” Men bakom alla rubriker, allt snack om våld och hot finns tanter med tvättider och en unge som lärt sig slå rot finns folk som bär på världen utan att nånsin få applåd och en gammal jävla gatukatt som aldrig frågat efter nåd Vers 4 En vinter blev det kallare än någon kunde minnas och katten syntes inte till, man började förnimma att något kanske hänt med denna gamla slitna vän som funnits där i alla år och alltid kommit hem igen Men sent en kväll i februari, när snön låg som betong kom han gående från tunnelbanan, smal men med stolt gång han haltade förbi kiosken, stannade vid sin gamla port och hon öppnade och sa: ”Nu stannar du hos mig” Han spann och tryckte nosen mot hennes kind fick en kudde, fick en filt, fick en plats där han var hemma han rullade upp sitt gröna sköna, morgondan fick bli en annan femma Utanför gick sista tåget, linje nitton genom stan katten låg och flina snett, som en gangsterveteran hela Rågsved låg och sov, men en legend var back in town Gandalf puffade å skuffade – kungen hade fått tillbaka sin crown! Yeah! Slutrefräng Katten från Rågsved! Han har sett det mesta här! Katten från Rågsved! Han vet vem du egentligen är! Liv åtta av nio han chansar på tio ber inga böner peggar upp på tee för en HIO, baam! Katten från Rågsved! Ey, ey, katten från Rågsved! Outro De säger att katter har nio liv. Han har nog haft trettiofem. Ett för varje station. Nästa station: Rågsved. Se upp för katten. Han ser dig. Haha. Tora Grå. Time to go.
Tora Grå – Linje 19, Snyggaste katterna

TORA GRÅ · NYTT ALTER EGO · RAP

Snyggaste katterna – Linje 19

Text: TB / Cajewi

Tora Blå drar på sig Adidasstället och blir betongens Tora Grå. Från Hagsätra mot stan, bland gröna spår, förortens berättelser och katterna med störst attityd. Samma Tora, andra skor – nu med asfalt under naglarna.

Tora Blå – Låt himlen vara tyst, vid en stilla horisont

TORA BLÅ · NY LÅT

Låt himlen vara tyst

Text: TB / Cajewi

En sång om kärlek utan löften, om tvivel och om att låta den man älskar vara fri. ”Du får gärna tro på himlen. Jag tror på dig.”

TORA BLÅZ · DANSBAND

Tora Blåz

Ett annat slags Tora – med dans, förälskelse och en glimt i ögat.

Om du vill – omslag med Tora Blåz

TORA BLÅZ · DANSBAND

Om du vill

Text: TB / Cajewi

En försiktig förälskelse utanför baren. Två människor som inte lovar någonting – men gärna följer med en bit till.

Tora och Barrikadkapellet – kronlogotyp

NYTT SIDOPROJEKT · KABARÉ · CHANSON · REVOLT

Tora och Barrikadkapellet

Tora Blås revolutionära kabarésida – där fransk chanson, Brecht-inspirerad teater och svensk klassatir möts under röda sammetsridåer. Dragspel, trumpet, sneda marscher och svart humor ackompanjerar visor om frihet, dubbelmoral, salonger och barrikader. Här vill alla förändra världen, men helst utan att middagen störs.

Herrn är inte längre välkommen – Tora Blå och Barrikadkapellet

TORA OCH BARRIKADKAPELLET · SVENSK / FRANSK VERSION

Herrn är inte längre välkommen

En munter och obarmhärtig kabarévisa om mannen som kräver förståelse men förbrukat både vänskap och förtroende. En artig avvisning med sned trumpet, ensamt dragspel och svart humor. Två språk, samma stängda dörr.

SVENSK VERSION · HERRN ÄR INTE LÄNGRE VÄLKOMMEN

VERSION FRANÇAISE · MONSIEUR N’EST PLUS LE BIENVENU

Född till revolution – Tora och Barrikadkapellet

SVENSK VERSION · 8 OKTOBER

Född till revolution

Text: TB / Cajewi

En liten sedelärande visa om frihetens begränsningar. Född under kärlekens sommar och med revolutionen på läpparna – men vad händer med idealen när jungfrun begär högre lön och någon vill dela på arvet? En bitsk kabaré om klass, familj och förträffliga principer.

TEXT · VISA LÅTTEXTEN ▾
[Vers 1] Jag föddes under kärlekens sommar jag kom ut skrikandes revolution barnmorskan sa: Vilken stämma! och far min begärde permission Min mor hade blommor i håret min far hade slips och kostym de talade varmt om friheten men helst när den höll sig lite anonym [Vers 2] Det fanns de som ville ha ordning och de som ville ha fred de första bar gärna uniformer de andra fick stryk för deet I salongerna talade herrarna om jämlikhet, broderskap och bröd men när jungfrun begärde löneförhöjning var revolutionen plötsligt död [Refräng] Åh, revolution! Revolution! ett förträffligt litet arrangemang man får gärna störta hela staten bara man inte stör vid middagstajm Åh, revolution! Revolution! vi sjunger om frihet och mod men helst ska den ske på behörigt avstånd och aldrig med fläckar på vårt bord [Vers 3] Jag lärde mig äta med silver och tala med knuten hand jag visste hur man hälsar på grevar och förolämpar en kung ibland På väggen hängde gamla gubbar som tittade strängt på min frisyr jag frågade vad de var för snubbar och fick veta att de tillhörde en finare kultur. [Vers 4] På gatan marscherade framtiden med fanor och högljudda krav min far sa: ”De har vissa poänger” och höjde sitt glas till försvar Min mor sa: ”Man måste förstå dem” och bjöd revolutionen på te men när någon föreslog att dela på arvet var det ingen som ville va med [Refräng] Åh, revolution! Revolution! ett förträffligt litet arrangemang man får gärna störta hela staten bara man inte stör vid middagstajm Åh, revolution! Revolution! med trumpet och dragspel som sig bör vi är alla för stora förändringar så länge nån annan dem gör [Stick – talat, vänligt och uppfordrande] Mina damer och herrar! Jag föddes fri. Det stod åtminstone i familjens biografi. Och när jag frågade vad friheten innebar sa man: ”Det får du veta när du blivit som din far.” [Vers 5] Nu har jag blivit äldre och begravt en och annan idé men jag tror fortfarande på friheten fast den ställer till vissa proobleem Jag har slutat att buga för titlar och slutat att bespotta dem för en idiot är en idiot i en koja såväl som i ett sobert hem [Sista refräng] Åh, revolution! Revolution! jag kom ut med ett jävla skrik och än har ingen kunnat förklara varför världen ska förbli sig lik Åh, revolution! Revolution! jag har tappat min fana nånstans men så länge nån kräver att jag ska tiga får de fan inte någon chans [Outro – talat] Jag föddes under kärlekens sommar. Det var en mycket vacker tid. Alla ville förändra världen. Men inte sina egna liv.
Née pour la révolution – Tora och Barrikadkapellet

VERSION FRANÇAISE · 8 OCTOBRE

Née pour la révolution

Den franska systerversionen: en mörkt lekfull chanson där hövlighet och uppror dansar samma vals. Revolutionen får gärna hyllas i salongen – förutsatt att ingen rör arvet eller spiller på duken.

PAROLES · AFFICHER LE TEXTE ▾
[Couplet 1] Je suis née l’été de l’amour En criant : « Vive la révolution ! » La sage-femme a dit : « Quelle voix ! » Mon père a demandé permission. Ma mère avait des fleurs dans les cheveux Mon père, une cravate et un complet Ils parlaient de liberté, bien entendu Pourvu qu’elle reste là où il fallait. [Couplet 2] Il y avait ceux qui voulaient l’ordre Et ceux qui réclamaient la paix Les premiers portaient l’uniforme Les autres recevaient les coups de fouet. Dans les salons, ces beaux messieurs Parlaient d’égalité, de pain, de fraternité Mais quand la bonne demanda deux sous de plus La révolution fut aussitôt enterrée. [Refrain] Oh, révolution ! Révolution ! Quel charmant petit arrangement ! On peut bien renverser tout l’État Mais pas déranger les gens pendant le dîner ! Oh, révolution ! Révolution ! Nous chantons la liberté, le courage Mais qu’elle se fasse à bonne distance Et sans tacher notre bel héritage ! [Couplet 3] J’ai appris à manger dans l’argenterie Et à parler le poing bien serré Je savais saluer les aristocrates Et les envoyer se faire voir avec dignité. Au mur pendaient de vieux messieurs Qui jugeaient sévèrement ma coiffure J’ai demandé : « Qui sont ces vieux ? » « Des hommes de grande culture ! » [Couplet 4] Dans la rue marchait l’avenir Avec ses drapeaux et ses revendications Mon père disait : « Ils n’ont pas tort » En levant son verre avec précaution. Ma mère disait : « Il faut les comprendre » Et servait du thé à l’insurrection Mais quand on proposa de partager l’héritage Plus personne ne voulait de révolution. [Refrain] Oh, révolution ! Révolution ! Quel charmant petit arrangement ! On peut bien renverser tout l’État Mais pas déranger les gens pendant le dîner ! Oh, révolution ! Révolution ! Avec trompette et accordéon ! Nous sommes tous pour les grands changements Pourvu que les autres les fassent, voyons ! [Pont – parlé, aimable et autoritaire] Mesdames et messieurs ! Je suis née libre. C’était du moins écrit Dans la biographie familiale. Et lorsque j’ai demandé Ce que signifiait cette liberté, On m’a répondu : « Tu comprendras, ma petite, Quand tu seras comme ton père. » [Couplet 5] Aujourd’hui, j’ai pris quelques années Et enterré deux ou trois idées Mais je crois toujours à la liberté Même si elle vient tout déranger. J’ai cessé de m’incliner devant les titres Et cessé de les mépriser également Car un imbécile reste un imbécile Dans une chaumière comme dans un appartement élégant. [Dernier refrain] Oh, révolution ! Révolution ! Je suis née en poussant un sacré cri ! Et personne encore n’a su m’expliquer Pourquoi le monde devrait rester ainsi. Oh, révolution ! Révolution ! J’ai perdu mon drapeau quelque part Mais tant qu’on exigera mon silence Ils pourront toujours courir, ces bâtards ! [Outro – parlé, presque tendrement] Je suis née pendant l’été de l’amour. C’était une époque magnifique. Tout le monde voulait changer le monde. Mais personne ne voulait changer sa propre vie.
Born for Revolution – Tora Blå och Barrikadkapellet

ENGLISH VERSION · 8 OCTOBER

Born for Revolution

Den engelska systerversionen av Född till revolution. En bitsk music hall-kabaré om ärvda privilegier, frihetsideal och revolutionärer som gärna välter staten – bara middagen och familjearvet lämnas ifred.

LYRICS · SHOW THE WORDS ▾
[Verse 1] I was born in the Summer of Love Came out screaming revolution The midwife cried, “What a voice!” My father requested permission My mother wore flowers in her hair My father wore a suit and tie They spoke so warmly of freedom As long as it knew where to lie [Verse 2] There were those who demanded order And those who were calling for peace The first lot wore their uniforms The others were beaten by police In drawing rooms, distinguished gentlemen Spoke of equality, brotherhood and bread But when the maid asked for a pay rise The revolution was suddenly dead [Chorus] Oh, revolution! Revolution! What a splendid little arrangement! You may overthrow the entire state Just don’t disturb our dinner engagement! Oh, revolution! Revolution! We sing of liberty and courage But preferably from a safe distance And without staining the family heritage! [Verse 3] I learned to dine with silver cutlery And speak with a clenched-up fist I knew how to greet an aristocrat And how to tell him where to stick it Old gentlemen hung upon the walls Disapproving of my hair I asked who all those fellows were “People of culture, my dear!” [Verse 4] Outside, the future came marching With banners and righteous demands My father said, “They have a point” And raised his glass with trembling hands My mother said, “We must understand them” And offered the rebels some tea But when someone suggested dividing the inheritance Nobody wanted to agree [Chorus] Oh, revolution! Revolution! What a splendid little arrangement! You may overthrow the entire state Just don’t disturb our dinner engagement! Oh, revolution! Revolution! With trumpet and accordion! We’re all in favour of great changes Provided someone else gets them done! [Bridge – spoken, charming but authoritative] Ladies and gentlemen! I was born free. At least, that’s what it said In the family biography. And when I asked What freedom actually meant, They told me: “You’ll understand, my dear, When you’ve become just like your father.” [Verse 5] Now I’ve grown a little older And buried a dream or two But I still believe in freedom Though it makes a dreadful mess, it’s true I’ve stopped bowing down to titles And stopped despising them as well For a fool remains a bloody fool In a palace or a cheap hotel [Final Chorus] Oh, revolution! Revolution! I came into this world with a mighty cry And nobody’s ever explained to me Why the world must stay as it is till we die Oh, revolution! Revolution! I’ve misplaced my flag somewhere But as long as somebody tells me to shut up I’ll keep raising bloody hell! [Outro – spoken, almost tenderly] I was born in the Summer of Love. It was a beautiful time. Everybody wanted to change the world. But nobody wanted to change their own life.
Tora Blå – Konsten att gå på tå

NY LÅT · SVENSK KABARÉ · 8 OKTOBER

Konsten att gå på tå

En liten sedelärande visa om dem som kräver överseende men inte tål ett nej. Om att väga varje ord, gå på äggskal och till sist lämna dansgolvet. Tora bjuder på vass, brechtsk kabaré med sned vals och ett leende som skär.

Tora Blå – L’art de marcher sur des œufs

VERSION FRANÇAISE · 8 OCTOBRE

L’art de marcher sur des œufs

Den franska systerversionen av Konsten att gå på tå. En mörkt humoristisk chanson om att tassa kring någon som anser sig äga sanningen – men darrar inför minsta invändning. Rökig kabaré, haltande vals och artigt giftig satir.

Tora Blå – Allt finns här

WORK IN PROGRESS · 7 OKTOBER

Allt finns här

En liten släktkrönika i chansonform, där familjealbumet får stå öppet på bordet. Präster, konstnärer, en ryttmästare med pensel, brev till Nixon, skottdagen och människor vars plats i släkten är högst oklar. Allt finns här rör sig mellan ömhet, släktmyter och lätt skev humor – som att öppna en gammal låda och inse att hela världen redan låg där.

Tora Blå presenterar Institutet för Oordning – Laxarnas revolution

INSTITUTET FÖR OORDNING · 7 OKTOBER

Laxarnas revolution

Institutet för Oordning öppnar dörren till en värld där logiken har tagit lunch. Här går laxarna upp på land, kräver mer tisdag, gör politik av fontäner och lämnar efter sig en revolution utan program men med mycket bestämda åsikter om fyrkantiga hav.

TEXT

[Vers 1]
Klockan var en övermogen torsdag
när laxarna gick upp på land
med portföljer fulla av grus
och varsin liten vänsterhand

De samlades vid fontänen
och krävde mer vatten i stan
en stod på en cykel och ropade:
NER MED DEN RÄTVÄNDA KRAN!

[Refräng]
Laxarnas revolution
började klockan två
ingen visste riktigt varför
men alla följde med ändå

Laxarnas revolution
fenor, fanor, ammunition
en minister gömde sig i frysen
under en citron

[Vers 2]
En lax med hatt från Katrineholm
förklarade sig republik
en annan åt upp protokollet
och kallade handlingen musik

På torget stod en grammofon
och spelade november baklänges
polischefen blev en brödrost
och vägrade kommentera händelsen

[Refräng]
Laxarnas revolution
började klockan två
ingen visste riktigt varför
men alla följde med ändå

Laxarnas revolution
fenor, fanor, ammunition
en minister gömde sig i frysen
under en citron

[Mellanspel – talat]
Kamrater.
Medborgare.
Skaldjur.

Vi kräver:
sju centimeter mer tisdag,
avgiftsfri majonnäs,
och omedelbart förbud
mot fyrkantiga hav.

[Vers 3]
Sen ockuperade de banken
och delade ut räntan som sill
någon målade månen grön
för att se vad månen ville

En gammal lax från Vänern
bar monokel och dynamit
han sa: framtiden är uppströms
och simmade rakt genom en skylt

[Stick]
Ingen väg!
Ingen bro!
Ingen människa vet vart laxarna bor!

Ingen kung!
Ingen stat!
Bara rom och automat!

[Sista refräng]
Laxarnas revolution
hade ingen resolution
bara bubblor under bron
och en mycket arg dragspelston

Laxarnas revolution
ingen plan och ingen nation
när morgonen kom var regeringen borta
och havet hade fått pension

[Outro]
Klockan blev en övermogen fredag
fontänen teg som fontäner gör

En ensam lax stod kvar på torget
och sålde vykort

från före.

Text: Tora/Cajewi

Tora Blå presenterar Institutet för Oordning – Giraffernas porrklubb

INSTITUTET FÖR OORDNING · 7 OKTOBER

Giraffernas porrklubb

Någonstans bakom gamla posten driver tre giraffer en mycket tveksam nattklubb. Det är sammetsrep, monoklar, selleri, rom och kommunal tillsyn – en liten dadaistisk kabaré där allt är konst utom deklarationen och ingen riktigt vet varför taket är så lågt.

TEXT

[Vers 1]
Tre giraffer hyrde lokalen
bakom gamla postens hus
de målade taket rosa
och kallade mörkret ljus

En stod i dörren med monokel
en annan räknade mynt
den tredje sa: här är allting lagligt
så länge ingen tänker för fint

[Refräng]
På giraffernas porrklubb
är taket alldeles för lågt
alla böjer sig för konsten
ingen vet vad någon såg

På giraffernas porrklubb
serveras selleri och rom
och varje natt vid halv tre
går en zebra genom en vägg av krom

[Vers 2]
Kommunen skickade en inspektör
med pärm och ordningssinne
han kom ut fyra timmar senare
med fjädrar fast i sitt minne

En giraff läste Lautréamont
från scenen utan byxor på
men bara från knäna och nedåt
för resten fick publiken förstå

[Refräng]
På giraffernas porrklubb
är taket alldeles för lågt
alla böjer sig för konsten
ingen vet vad någon såg

På giraffernas porrklubb
finns champagne utan glas
och i garderoben hänger
sju kostymer gjorda av gas

[Mellanspel – talat]
Observera.

Halsdukar lämnas på egen risk.
Kärlek får inte tas med ut.
Bananer betraktas som valuta.
Fotografering förbjuden
mellan tisdag och kött.

[Vers 3]
En flamingo skötte bokningen
en mullvad skötte ljus
en gammal get från Sundbyberg
var ansvarig för rus

När polisen knackade på dörren
sa giraffen: medlemskap?
sen stämplade hon deras händer
med ordet: VERKLIGHETSAPPARAT

[Stick]
Lång hals!
Kort moral!
Inget nummer!
Ingen final!

Svart sammet!
Vit neon!
Allt är konst!
utom deklaration!

[Sista refräng]
På giraffernas porrklubb
är natten sexton meter hög
någon dansar bakom draperiet
någon säljer rökt maräng

På giraffernas porrklubb
har begäret eget kontor
och när solen kommer genom fönstret
står tre giraffer kvar

och bokför.

Text: Tora/Cajewi

Tora Blå – Spöken du bär

NY LÅT · 6 OKTOBER

Spöken du bär

Det finns en punkt där omsorg slutar vara kärlek och börjar bli något man själv går sönder av. Spöken du bär handlar om att stå bredvid någon man älskat länge, försöka förstå, vänta och hålla kvar – och till slut förstå att man inte kan rädda någon som inte själv hjälper till att hitta vägen ut. Att gå vidare är inte alltid att överge någon. Ibland är det det enda sättet att sluta försvinna tillsammans med dem.

Jag försökte verkligen, vännen Jag försökte. Men du var för upptagen med oförrätter. Gott nog ändå.

Linje 19 + Tora Blå feat. Broom Squad – Häxorna dansar

LINJE 19 + TORA BLÅ feat. BROOM SQUAD · 6 OKTOBER

Häxorna dansar

Linje 19 och Tora Blå kliver ner i källarklubben tillsammans med Broom Squad. En tung, malande klubbpuls driver låten som en besvärjelse – fuzzgitarr, Hammond och sjuttiotalsproggens smuts möter ett mörkt, hypnotiskt klubbgolv. Häxorna dansar, om och om igen.

Las Brujas Bailan – Tora Blå feat. Broom Squad

TORA BLÅ FEAT. BROOM SQUAD · VERSIÓN ESPAÑOLA

Las Brujas Bailan

Häxorna återvänder – den här gången på spanska. En mörk, hypnotisk klubbritual med pulserande bas, viskningar och trotsiga kvinnokörer. Namnen kunde brännas, men inte tystas. Las brujas bailan otra vez.

El Niño Sin Nombre – Tora Blå

TORA BLÅ · VERSIÓN ESPAÑOLA · MÖRK FOLKVISA

El Niño Sin Nombre

En spansk spökvisa med rötter i nordisk folktro. Under björken väntar mylingen – barnet som aldrig fick ett namn eller en grav. En viskad vaggvisa växer till en berättelse om skuld, sorg och den som vägrar glömmas. Inte ett monster, utan sorgen som ingen begravde.

LETRA · VER LA CANCIÓN ▾
[Intro – susurrado, como una canción de cuna] Duerme, niño, duerme ya que la noche te cuidará duerme, niño, sin llorar que tu madre no vendrá [Verso 1 – voz femenina baja, íntima] Bajo un abedul torcido donde nunca llega el sol hay un niño que no duerme y una madre que olvidó Lo dejó bajo la tierra sin campanas, sin oración sin un nombre en una piedra sin un beso, sin perdón [Verso 2 – lento, inquietante] Dicen que cuando hay niebla se le escucha caminar con los pies llenos de barro y la boca llena de sal No pregunta por su padre no pregunta por su hogar solo busca entre los vivos quién lo quiera recordar [Estribillo – dulce y perturbador] Ay, mi niño, niño mío ¿quién te enseñó a llorar así? ¿quién te dejó junto al río? ¿quién se olvidó de ti? Ay, mi niño, niño muerto con los ojos de cristal nadie quiso darte un nombre y ahora nadie puede descansar [Verso 3 – la voz se vuelve más fría] Una noche vino un hombre por el viejo pedregal oyó una voz entre los árboles: «Padre, ¿me puedes llevar?» Lo subió sobre su espalda sin saber quién podía ser y a cada paso que daba más pesaba aquel pequeño ser [Puente – hablado, apenas audible] «Llévame a casa, padre. Llévame donde nací. No me dieron ni una tumba. No rezaron por mí. Tú tienes nombre. Tú tienes madre. Dime, padre… ¿qué tengo yo?» [Verso 4 – oscuro, creciente] El hombre cayó de rodillas cuando empezó a amanecer y aquel niño sin bautismo se hizo grande como un rey Tenía siglos en los ojos tenía tierra en la voz y en sus manos diminutas todo el peso del dolor [Estribillo – más intenso] Ay, mi niño, niño mío ¿quién te enseñó a llorar así? ¿quién te dejó junto al río? ¿quién se olvidó de ti? Ay, mi niño, niño muerto con los ojos de cristal nadie quiso darte un nombre y ahora nadie puede descansar [Break – silencio, una sola voz infantil lejana] Madre… Madre… ¿Dónde estás? [Verso 5 – casi sin acompañamiento] En el pueblo había una vieja que lloraba sin saber por qué cada noche oía pasos junto al muro de su chalet Una voz detrás del vidrio una mano en el cristal y una sombra pequeñita que no dejaba de llamar [Build – susurrado, repetitivo] Dame un nombre dame un nombre dame un nombre y dormiré Dame un nombre dame un nombre o contigo volveré [Final – oscuro, ritual, voces superpuestas] No soy el viento no soy el mar soy el niño que dejaste atrás No soy el diablo no soy Dios soy la pena que nadie enterró [Último estribillo – primero feroz, luego quebrado] Ay, mi niño, niño mío ya no tienes que llorar te daré todos mis nombres si con uno puedes descansar Ay, mi niño, niño mío que la tierra te dé calor que te abracen las raíces donde nunca hubo amor [Outro – canción de cuna, casi inaudible] Duerme, niño, duerme ya que la noche te cuidará Duerme, niño, sin llorar… Esta vez… alguien vendrá.
Tora Blå – Himlen stod stilla

NY LÅT · 6 OKTOBER

Himlen stod stilla

En natt vid gryningen, när mörkret fortfarande är kvar och man redan anar att morgonen kommer att förändra allt. Himlen stod stilla är en skör låt om den där sista stunden när två människor ännu ligger nära varandra – precis innan världen börjar röra sig igen.

TEXT

[Vers 1]
Du sa att tårar alltid torkar
när morgonen väl hittar hem
du höll mitt hjärta mellan händerna
ingen frågade hur, när eller vem?

Och jag stod där alldeles nära
med din hand fortfarande kvar
jag trodde morgonen var början
inte slutet på allt vi var

[Refräng]
Det var en natt som gjorde ont
redan innan den tog slut
vi låg vakna fram till gryningen
såg mörkret rinna ut

Jag trodde himlen stod stilla
när du låg intill mig då
men morgonen kom som den skulle
och himlen följde med dig ut

[Vers 2]
Nu har jag vaknat många morgnar
bredvid någon som inte är du
andra händer, andra röster
andra rum jag lämnat till slut

Men ibland precis före gryning
innan dagen tränger sig på
kan jag känna dig intill mig
och höra hjärtat slå

[Refräng]
Det var en natt som gjorde ont
redan innan den tog slut
vi låg vakna fram till gryningen
såg mörkret rinna ut

Jag trodde himlen stod stilla
när du låg intill mig då
men morgonen kom som den skulle
och himlen följde med dig ut

[Outro]
Och det gör inget längre
att evigheten tog slut
vissa nätter varar livet
fast man går ur dem till slut.

Tora Blå – Två ljusstakar

NY LÅT · 5 OKTOBER

Två ljusstakar

Jag har två gamla tennljusstakar från mitt barndomshem. De är slitna, den ena står lite snett och de har inget större ekonomiskt värde. Ändå är de bland det finaste jag har. Två ljusstakar handlar om hur ett alldeles vanligt föremål kan bära ett helt hus, en hel barndom och rösterna från människor som inte längre finns kvar.

TEXT

[Vers 1]
Jag växte upp i alldeles för stora rum
men visste inte att dom var stora då
det fanns böcker ända upp till taket
och folk som alltid kom och knacka på

Jag lärde mig vilken gaffel man börjar med
och vilka man aldrig bjuder in
men hellre Fogelström i en hyrestrea
än tusen böcker mest för syn

[Refräng]
Jag har två gamla ljusstakar av tenn
den ena lite skev och sned
ta silvret, konsten, hela skiten
men låt för fan dom där va i fred

Där finns kaffet, där finns radion
morgonsolen över vårt bord
där finns röster kvar i rummet
från dom som inte finns kvar på jord

[Vers 2]
På ena sidan lag och paragrafer
på andra färg och människor av sin tid
en ryttmästare målade sina tavlor
en svart panter hade rummet bredvid

Jag lärde mig att fina namn är gratis
och börd är bara något man kan få
jag har mött patrask i fina salonger
och heder hos dom ingen hälsar på

[Refräng]
Två gamla ljusstakar av tenn
den ena lite skev och sned
ta silvret, konsten, hela skiten
men låt för fan dom där va ifred

Där finns kaffet, där finns radion
morgonsolen över vårt bord
där finns röster kvar i rummet
från dom som inte finns kvar på jord

[Vers 3]
Fröken tog pennan ur min vänstra hand
och lärde högern göra likadant
nu använder jag båda två och tänker
det är väl ett jävla jobb för ingenting ibland

Jag började i farmors kök i fyran
och sedan dess har jag sällan stått still
tjugofem år i bar och matsalar
man lär sig ganska mycket om folk om man vill

[Vers 4]
Jag har burit mat åt fint folk och vanligt
sett samma hunger bakom slips och blåställ
och när den sista tallriken är undan
är vi ändå ganska lika, har jag fel?

Jag målar det som ingen annan sett än
ger mina hjärnspöken kropp och ben
ingen jävel vet hur sånna ser ut
så jag ger dem ett ansikte igen

[Stick]
Jag tycker om det nötta och det lagade
en främmande skruv där den gamla föll bort
en bok som någon läst tills ryggen brustit
sånt berättar mer än något av dyr sort

Jag har bott bland människor med pengar
och människor som vänt på varje slant
jag minns inte hur stora rummen var
bara vilka som fick livet att kännas sant

[Vers 5]
Jag bor ett hus från mina barndomssomrar
vattnet ligger kvar där det låg
jag flyttade aldrig riktigt tillbaka
jag flyttade bredvid, det var så det blev ändå

Och blå är blues, om någon måste fråga
inte ögonfärg och inte bara lag
det är vad man gör med det som gör ont
när man ändå måste upp nästa dag

[Sista refräng]
två gamla ljusstakar av tenn
den ena lutar lite snett
allt det andra kommer byta händer
men rör för fan inte det som redan står rätt

Där finns kaffet, där finns radion
morgonsolen över vårt bord
där finns röster kvar i rummet
från dom som inte finns kvar på jord

Tora Blå – Deux chandeliers

SVENSK VERSION · CHANSON

Två ljusstakar – chanson

En svensk chansonversion av Två ljusstakar. Samma text och samma minnen, men mjukare och mer intimt berättad – nära rösten, nära köksbordet och morgonljuset.

Tora Blå – Deux chandeliers, fransk version

FRANSK VERSION · CHANSON

Deux chandeliers

Den franskspråkiga versionen av Två ljusstakar. Samma minnen och samma två nötta ljusstakar, men här i en liten chanson som drar åt Paris i skymning – mjuk, nära och lite vemodigare i steget.

Tora och Åke – Blåbruna sörjan live i Ladan

LIVE FRÅN LADAN · 5 OKTOBER

Blåbruna sörjan – Live

Tora + Åke · Till Heidi F.

Tora och Åke går rakt på i Ladan – två röster, fullt band och blåbrun sörja med fuzz, Hammond och nävarna i luften.

TEXT

[Vers 1]
Det började inte med fanor
inga stövlar genom stan
det började med ett handslag
och en ryggrad som försvann

Man kallade sveket ansvar
sa: landet måste styras ändå
och Ulf fick nyckeln till Rosenbad
för priset av att trippa dit på tå

[Refräng]
Och den blåbruna sörjan
rinner långsamt genom landet
ingen säger att dom älskar den
men alla håller handen

Först säger man: aldrig
sen säger man: kanske ändå
sen sitter man där vid samma bord
och låtsas inte förstå

[Vers 2 – male]
Han talade gärna om principer
om anständighet och sans
men det otänkbara blev möjligt
så fort han själv fick sin chans

Gränsen han svurit att försvara
suddades ut år efter år
till slut satt han där vid makten
med brun-skjortors arv i sitt spår

[Refräng]
Och den blåbruna sörjan
rinner långsamt genom landet
ingen säger att dom älskar den
men ingen släpper handen

Först säger man: aldrig
sen säger man: kanske ändå
sen sitter man där vid samma bord
och låtsas inte förstå

[Vers 3 – female]
Ingen behövde bränna böcker
ingen marschera två och två
det räckte fint med pressträffar
och kostymer mörkblå

Orden tvättades i Rosenbad
tills smutsen såg respektabel ut
och de som kallade sig anständiga
slutade säga ifrån till slut

[Vers 4 – duet]
Ingen vaknade en morgon
och rev demokratin itu
den såldes bit för bit av dom
som lovat försvara den förut

Varje gräns de svor att vakta
trampade de själva på
och de som lovat stå emot dem
hjälpte dem till makten då

[Sista refräng – båda]
Och den blåbruna sörjan
rinner tjockare genom landet
ingen säger att dom älskar den
men alla smutsar handen

Först sa ni: aldrig
sen sa ni: kanske ändå
nu sitter ni där vid samma bord —
sluta fråga hur det kunde gå så.

Linje 19 feat. Tora – Blåbruna sörjan – svensk progg och politisk satir

LINJE 19 feat. TORA · 5 OKTOBER

Blåbruna sörjan

Till Heidi F.

En politisk progglåt om hur det otänkbara flyttar in en liten korrigering i taget – tills ingen längre minns var gränsen gick.

TEXT

[Vers 1]
Det började inte med fanor
inte stövlar, inte sång
det började med ett handslag
och ett: heligt löfte en gång

Man kallade det nödvändigt
sa landet måste få en ny regering
och Ulf fick nyckeln till Rosenbad
mot en liten korrigering

[Refräng]
Och den blåbruna sörjan
rinner långsamt genom landet
ingen säger att dom älskar den
men ingen bryter bandet

Först säger man: aldrig
sen säger man: kanske ändå
sen sitter man där vid samma bord
och undrar hur det kunde gå så

[Vers 2]
Han var mannen utan ryggrad
som så gärna ville nå fram
så han sålde varje princip
för att äntligen bli statsman

Det som inte gick att säga
blev plötsligt möjligt att förstå
det som nyss var otänkbart
blev politik att rösta på

[Refräng]
Och den blåbruna sörjan
rinner långsamt genom landet
ingen säger att dom älskar den
men ingen bryter bandet

Först säger man: aldrig
sen säger man: kanske ändå
sen sitter man där vid samma bord
och undrar hur det kunde gå så

[Vers 4]
Ingen vaknade en morgon
och sa: nu river vi det trygga ner
det var tusen små förskjutningar
tills ingen mindes gränsen mer

Varje gräns som skulle hållas
flyttades en bit ändå
och de som lovat stå emot dem
hjälpte själva till ändå

[Refräng]
Och den blåbruna sörjan
rinner långsamt genom landet
ingen säger att dom älskar den
men ingen bryter bandet

Först säger man: aldrig
sen säger man: kanske ändå
sen sitter man där vid samma bord
och undrar hur det kunde gå så

Hejdå von Papen!

Alternativ text. Duett-version Tora och Åke.

TEXT · DUETT

[Vers 1]
Det började inte med fanor
inga stövlar genom stan
det började med ett handslag
och en ryggrad som försvann

Man kallade sveket ansvar
sa: landet måste styras ändå
och Ulf fick nyckeln till Rosenbad
för priset av att trippa dit på tå

[Refräng]
Och den blåbruna sörjan
rinner långsamt genom landet
ingen säger att dom älskar den
men alla håller handen

Först säger man: aldrig
sen säger man: kanske ändå
sen sitter man där vid samma bord
och låtsas inte förstå

[Vers 2 – male]
Han talade gärna om principer
om anständighet och sans
men det otänkbara blev möjligt
så fort han själv fick sin chans

Gränsen han svurit att försvara
suddades ut år efter år
till slut satt han där vid makten
med brun-skjortors arv i sitt spår

[Refräng]
Och den blåbruna sörjan
rinner långsamt genom landet
ingen säger att dom älskar den
men ingen släpper handen

Först säger man: aldrig
sen säger man: kanske ändå
sen sitter man där vid samma bord
och låtsas inte förstå

[Vers 3 – female]
Ingen behövde bränna böcker
ingen marschera två och två
det räckte fint med pressträffar
och kostymer mörkblå

Orden tvättades i Rosenbad
tills smutsen såg respektabel ut
och de som kallade sig anständiga
slutade säga ifrån till slut

[Vers 4 – duet]
Ingen vaknade en morgon
och rev demokratin itu
den såldes bit för bit av dom
som lovat försvara den förut

Varje gräns de svor att vakta
trampade de själva på
och de som lovat stå emot dem
hjälpte dem till makten då

[Sista refräng – båda]
Och den blåbruna sörjan
rinner tjockare genom landet
ingen säger att dom älskar den
men alla smutsar handen

Först sa ni: aldrig
sen sa ni: kanske ändå
nu sitter ni där vid samma bord —
sluta fråga hur det kunde gå så.

NYTT SLÄPP · 25 SEPTEMBER

Tre nya låtar från Tora

Tora Blå – Saknar, Bra för dig och Du skulle tänkt på det

Saknar

Bra för dig

Du skulle tänkt på det

Tora Blå – Det här tror jag på – Live

LIVE FRÅN GÅRDEN · 5 OKTOBER

Det här tror jag på – Live

En råare liveversion från gården – mer gitarr, mer luft och Tora med taggarna utåt.

Tora Blå – Vid skapelsens pelare

NY LÅT · 5 OKTOBER

Vid skapelsens pelare

En mörk kärlekssång om Major Tom som driver bort från jorden och möter någon vid Skapelsens pelare – där nya stjärnor föds, gammalt ljus färdas vidare och det som inte längre finns fortfarande kan kännas nära.

Tora Blå – Sånt man är gjord för

NY LÅT · 5 OKTOBER

Sånt man är gjord för

En öm låt om rädslan för det man egentligen längtar efter – och om det lilla modet i att till slut ta steget man aldrig vågat ta.

Tora Blå – Tre stolar

NY LÅT · 5 OKTOBER

Tre stolar

Om skulden efter att ha svikit någon – och den särskilda sorgen när sveket kommer tillbaka från två håll. Tre människor, tre stolar och ett köksbord där ingen längre riktigt hör hemma.

Tora Blå – Linje 19

NY LÅT · 5 OKTOBER

Linje 19

En öm och kantstött färd längs gröna linjen genom Hagsätra, Rågsved och Högdalen. Om människorna som var för mycket, gjorde fel och ändå bar varandra hem när ingen längre höll.

Tora Blå – ʻOumuamua

NYTT SLÄPP · 4 OKTOBER

ʻOumuamua

En låt om att vara främmande – och om friheten i att sluta förklara sig. ʻOumuamua passerar genom solsystemet, blir granskad, uppmätt och omdiskuterad. Någonstans på vägen blir den också Tora: betraktad från alla håll, men på väg vidare utan att be om lov.

ENGLISH VERSION

TEXT

[Vers 1]
jag kom ur mörkret mellan solar
utan karta, utan något namn
ingen väntade vid gränsen
ingen såg mig glida fram

Ni fick syn på mig för sent
när jag redan drog förbi
började mäta mina rörelser
för att förstå vad jag kunde bli

[Refräng]
Jag är ʻOumuamua
jag hör inte hemma här
ni får kalla mig för främmande
jag har kallats värre än det där

Jag är ʻOumuamua
ingen fångar det som flyr
ni kan räkna på min bana
men ni bestämmer inte vem jag är

[Vers 2]
Någon sa att jag var trasig
någon annan: en maskin
någon såg ett dåligt omen
någon såg en fantasi

Alla ville ha ett svar
innan jag försvann ur bild
men jag hade inget ärende
jag var bara på väg förbi

[Refräng]
Jag är ʻOumuamua
jag hör inte hemma här
ni får kalla mig för främmande
jag har kallats värre än det där

Jag är ʻOumuamua
utan flagga, utan land
ni kan följa mig från marken
men aldrig hålla kvar min hand

[Vers 3]
Jag har också blivit granskad
från varenda jävla håll
man har frågat vad jag egentligen är
som om svaret spelade roll

Ni har alltid velat veta
vad jag är och vart jag hör
som om allt som inte passar
måste förklaras innan det dör

[Brygga]
Kanske är jag bara materia
som fick fart för länge sen
kanske bär jag på ett meddelande
som aldrig kommer hem

Kanske finns det inget hemligt
ingen mening, ingen plan
ibland är det mest befriande
att bara lämna allt man kan

[Sista refräng]
Jag är ʻOumuamua
jag hör inte hemma här
för första gången i mitt liv
får jag vara den jag är

Jag är ʻOumuamua
jag är redan på väg bort
ni får bråka om vad ni såg här
min tid var ändå för kort

Jag är ʻOumuamua
Jag är ʻOumuamua

Text: Tora/Cajewi

Tora Blå – ʻOumuamua Club Remix

CLUB REMIX · 5 OKTOBER

ʻOumuamua · Club Remix

ʻOumuamua lämnar marken och går ut i natten – en mörkare, pulserande klubbversion där de kosmiska signalerna blir till bas, rörelse och blått ljus.

Tora Blå – Farväl till

NYTT SLÄPP · 2 OKTOBER

Farväl till

TEXT

[Vers 1]
Du kom när nätterna blev långa
när väggarna kröp närmare inpå
du sa: jag kan göra dig stilla –
mig kan du alltid lita på [echo]

Och jag trodde det var kärlek
för du krävde ingenting då
bara handen runt min handled
och ett löfte om att aldrig gå

[Vers 2]
Sen började du flytta möbler
låsa dörrar, dra för gardin
du bestämde när jag skulle vakna
vad som fortfarande var mitt liv

ja, Jag försvarade dig för alla
sa: ni känner inte honom som jag
han har burit mig genom mörkret
han är skälet att jag finns kvar

[Refräng]
Ett !
Det var lånat
det vi kallade för vi
något främmande i blodet
mellan dig och den jag ville bli

Två!
Det var kemiskt
ingen kärlek, ingen tro
bara kroppen som förhandlade
om en timmes jävla ro

[Vers 3]
Jag har samlat alla nätterna
alla gånger du bar mig hem
alla löften om en morgondag
jag aldrig riktigt vaknade till sen

Du får ropa när det mörknar
du kan lova samma ro
men jag tänker stå kvar vaken
när du släpper taget om mitt blod

[Refräng]
Ett!
Men det var lånat
det vi kallade för vi
något främmande i blodet
mellan dig och den jag ville bli

Två!
Det var du som gjorde tystnad
av allt oväsen inom mig
och det värsta med att lämna
är att jag fortfarande vill ha dig

[Sista vers]
Så om du kommer sent i natt igen
och knackar som du gjort förut
ska jag ligga kvar och höra
hur du långsamt lämnar och går ut

Ingen scen och inga löften
ingen sista kyss farväl
bara du på andra sidan
och jag ensam med mig själv

[refräng]
En sista gång!
Men det var lånat
det vi kallade för vi
något främmande i blodet
mellan dig och den jag ville bli

Det var du som gjorde tystnad
av allt oväsen inom mig
och det värsta med att lämna
är att jag fortfarande vill ha dig

Men det var kemiskt
det vi kallade för vi
något främmande i blodet
mellan dig och den jag ville bli

ingen kärlek, ingen tro
bara kroppen som förhandlade
om en timmes jävla ro

Tora Blå – Vid vattnet

NY LÅT · 29 SEPTEMBER

Vid vattnet /
Brunnsåkerskorset

OM LÅTEN

Jag har gått här ute på öns näsa i ett helt liv. Fåglarna har alltid funnits där, men i den här låten är de också människor. Den som vet, vet.

Ett av mina allra tidigaste minnen är sädesärlan, nästan helig för min mormor. Göken är gammelmoster. Havsörnen är morfar – en mytisk figur, större än livet och nästan omöjlig att riktigt fånga. Hägrarna är de åldrande syskonen som vi följer med blicken medan åren går.

Vid Vattnet / Brunnsåkerskorset är egentligen inte en låt om fåglar. Det är en låt om människor, minnen och en plats där ett helt liv har hunnit utspela sig.

Bara i den sista versen lämnar jag allegorin. Där finns ingen fågel att gömma sig bakom. Där talar jag direkt till C.

TEXT

[Vers 1]
Sädesärlan går på bryggan
som om allting här är hennes
vippar stjärten, letar smulor
kommer åter varje vår

Jag har lärt mig hennes tider
var hon stannar, när hon far
och jag tänker att ett hem är
något hjärtat alltid har kvar

[Vers 2]
Havsörnen går över viken
utan brådska, utan ljud
hela himlen tycks den äga
som en gammal vingad gud

Och jag står där nere stilla
med mitt kaffe i min hand
som en människa som lånat
några meter av dess land

[Refräng]
Jag bor vid vattnet
där allting kommer, allting går
där isen lägger sig om vintern
och sädesärlan sjunger vår

Bortom Brunnsåkerkorset
det är kanske allt jag vill
några fåglar över viken
och en sol som sjunker still

[Vers 3]
Göken ropar bortom skogen
som ett bud från annan tid
någon räknar våra somrar
någon som vakar här bredvid

Och jag lyssnar mellan träden
tills dess rop har klingat ut
som om göken redan visste
hur sagan har sin början och sitt slut

[Refräng]
Jag bor vid vattnet
där allting kommer, allting går
där isen lägger sig om vintern
och sädesärlan sjunger vår

Bortom Brunnsåkerkorset
och jag tror jag stannar här
med havsörnen över träden
och med hägern alldeles när

[Vers 4]
Hägern väntar nere i vassen
på nåt bara hägrar förstår
grå och krokig, sliten å gammal
men med blicken stolt ändå

Ibland lyfter den så långsamt
över spegelblankt vatten ut
och jag följer den med ögonen
tills himlen tar den till slut

[Refräng]
Jag bor vid vattnet
där allting kommer, allting går
där isen lägger sig om vintern
och sädesärlan sjunger vår

Bortom Brunnsåkerkorset
det är kanske allt jag vill
några fåglar över viken
och en sol som sjunker still

[Vers 5]
Och du sitter där bredvid mig
med din hand så nära min
säger inget, bara stannar
medan kvällen rullar in

Och jag ser på dig och tänker
utan att du märker nåt
att det kanske är just detta
som jag längtat efter och fått

Text: Tora/Cajewi

Tora Blå – Brunnsåkerskorset

NY LÅT · 30 SEPTEMBER

Brunnsåkerskorset Live

Tora Blå – Inte setts än

NY LÅT · 29 SEPTEMBER

Inte setts än

En varm akustisk kärleksballad om att längta efter någon man ännu inte träffat.

TEXT

[Vers 1]
Jag har bara sett ditt ansikte
i ljuset från en skärm
men nånting i ditt sätt att le
får hela världen att bli varm

Jag vet inte hur du skrattar
eller hur du luktar än
men jag hoppas lite löjligt
att jag får veta det sen

[Refräng]
Vi har inte ens setts än
ändå känns du nära mig
jag vet inte vad som händer
bara att jag dras till dig

Vi har inte ens setts än
ändå längtar jag till då
när du inte längre är en bild
utan någon jag kan nå

[Vers 2]
Jag vet inte hur du låter
när du säger att du mår bra
eller om du dricker kaffe
eller hellre vill ha te varje dag

Jag vet inte hur din hand känns
eller hur det blir med oss två
men för första gången på länge
vill jag se vad som händer då.

[Refräng]
Vi har inte ens setts än
ändå känns du nära mig
jag vet inte vad som händer
bara att jag dras till dig

Vi har inte ens setts än
ändå känns du redan nära
jag vet inte vad det här är
bara att jag vill va kvar

Vi har inte ens setts än
ändå längtar jag till då
när du inte längre är en bild
utan någon jag kan nå

Text: Tora/Cajewi

Tora Blå – Bli Fruktad

NY LÅT · 29 SEPTEMBER

Bli Fruktad

TEXT

[Vers 1]
Jag lärde mig tidigt
att ömhet kostar mer
den som sträcker fram sin hand
är den som blöder när den ber

Så jag slutade att fråga
slutade stå kvar
byggde något kallt omkring mig
och kallade det för försvar

[Refräng]
Om jag inte blir älskad
så får dom frukta mig
hellre att du hatar mig
än att jag försvinner för dig

Om jag inte får ditt hjärta
kan jag bosätta mig där ändå
som en känsla du vill glömma
men aldrig riktigt kan fly ifrån

[Vers 2]
Jag har sett hur goda människor
går sönder för ett ja
hur dom böjer sina ryggar
för att få någon att stanna kvar

Jag har inga sånna drömmar
inte längre, inte nu
jag behöver ingen kärlek
bara veta att du störs av mig ännu

[Refräng]
Om jag inte blir älskad
så får dom frukta mig
hellre att du hatar mig
än att jag försvinner för dig

Om jag inte får ditt hjärta
kan jag bosätta mig där ändå
som en känsla du vill glömma
men aldrig riktigt kan fly ifrån

[Vers 3]
Det är märkligt hur ett samvete
kan tala så tyst ibland
när man redan har bestämt sig
och har lösningen i sin hand

Jag säger: någon måste göra det
någon måste våga se
men kanske är det bara jag
som vill få er ner på knä

[Refräng]
Om jag inte blir älskad
så får dom frukta mig
hellre att du hatar mig
än att jag försvinner för dig

Om jag inte får ditt hjärta
kan jag bosätta mig där ändå
som en känsla du vill glömma
men aldrig riktigt kommer ifrån

Text: Tora/Cajewi

Tora Blå – Liv på Mars?

NYTT SLÄPP · 29 SEPTEMBER

Liv på Mars?

En naken, drömmande pianoballad om att vilja lämna jorden en stund – och hoppas att någon följer med.

LYSSNA PÅ SUNO →

Tora Blå – Jag följer med ändå

NY LÅT · 28 SEPTEMBER

Jag följer med ändå

Om att springa från allt – och långsamt förstå att vägen hem börjar där man själv står.

TEXT

[Vers 1]
Jag har alltid varit på väg
innan nån har frågat vart.
Nya rum och nya namn,
samma jag, en annan natt.

Jag har blivit bra på avsked,
bra på att börja om.
Bra på att gå innan nån säger:
Du kan alltid vända om

[Refräng]
Jag flyr iväg igen.
jag försvinner bort igen
Byter utsikt, byter människor,
byter allt jag känner igen.

Men vart jag än tar vägen,
hur långt jag än åker bort,
är det samma jag som vaknar
när det nya tappat färg å blivit grått

[Vers 2]
Jag kan prata hela natten
utan att nån kommer nära.
Säga allt som låter öppet,
gömma allt jag inte kan bära.

Och när nätterna blir långa
vet jag hur man kommer bort.
I ett glas, i nästa tanke,
tills jag glömt varför jag sprang så fort

[Refräng]
Jag flyr iväg igen.
jag försvinner bort igen
Byter utsikt, byter människor,
byter allt jag känner igen.

Men vart jag än tar vägen,
hur långt jag än åker bort,
är det samma jag som vaknar
när det nya tappat färg å blivit grått

[Stick]
Kanske kallade jag det frihet
för att slippa säga flykt.
Kanske trodde jag sökte nått nytt,
och nått tryggt.

och Kanske gick jag mot någonting.
Kanske sprang jag bara från mig själv igen.

[Sista refräng]
Jag behöver inte fly nu.
Inte döva allt igen.
Jag kan låta dörren stå öppen,
låta någon komma in sen.

Och jag kommer alltid längta
när en väg försvinner bort.
Men jag börjar se skillnaden
på att gå och springa fort.

Vart jag än tar vägen,
hur långt jag än flyr bort,
är det samma hjärta med mig
när allt annat faller bort.

Och jag vet det nu.
Hur långt jag än går:

Jag följer med ändå.

Text: Tora/Cajewi

Tora Blå – Somna om

NY LÅT · 27 SEPTEMBER

Somna om

TEXT

[Vers 1]
Jag vaknade i natt
och du låg fortfarande kvar
på den sidan av sängen
som legat så tom och bar

Jag sa ditt namn
bara för att få tröst
i ett rum som sedan länge
hade glömt din röst

[Vers 2]
Du öppnade ögonen
och sa att allt var bra nu
som om inget hade hänt
som om vi var jag och du

[Refräng]
Var det du som kom tillbaka
eller jag som aldrig gått
var det bara ännu en dröm
inuti en dröm jag aldrig förstått

För jag vaknar utan dig
men ingenting känns riktigt än
om det här är verkligheten
vill jag somna om igen

[Vers 3]
För en liten stund
fanns inga ord i min mun
inget före, inget sen
inga dörrar som slog igen

inget dumt
vi inte kunde ta tillbaka
bara din hand över min
som om jag aldrig behövt sakna

[Refräng]
Var det du som kom tillbaka
eller jag som aldrig gått
var det bara ännu en dröm
inuti en dröm jag aldrig förstått

För jag vaknar utan dig
men ingenting känns riktigt än
om det här är verkligheten
vill jag somna om igen

[Stick]
Sängen var kall när morgonen kom
solen stod blek som en brud
men ingen psalm steg genom rummet
bara tystnaden som bar sitt ljud

[Refräng]
Var det du som kom tillbaka
eller jag som aldrig gått
var det bara ännu en dröm
inuti en dröm jag aldrig förstått

För jag vaknar utan dig
men ingenting känns riktigt än
om det här är verkligheten
vill jag somna om igen

Text: Tora/Cajewi

Tora Blå – Jag gör som jag vill

NY LÅT · 27 SEPTEMBER

Jag gör som jag vill

Tora Blå – Vit Elefant

NY LÅT · 28 SEPTEMBER

Vit elefant

TEXT

[Vers 1]
Dom ligger där på rad
måndag tisdag onsdag
ja, hela jävla veckan
jag och kemin är tajta ihop

En grabbnäve på kvällen
å allt känns nästan briljant
Det var inget jag ville
allt är
som en vit fucking elefant

[Refräng]
Jag räknar piller
räknar dagar
räknar timmar mellan intagen

räknar fel
börjar om
lägger allting i små fack igen

[Vers 2]
Det står namn på burkarna
som jag knappt kan uttala
det står vid behov
doktor Jan säger det är det normala

Jag har en lista på kylskåpet
en på mobilen med
en liten bock för varje sak
jag ännu inte misslyckats med

[Refräng]
Jag räknar piller
räknar dagar
räknar vad som finns kvar

sju på morgonen
fler på kvällen
och en fråga med så få svar

[Vers 3]
Det är märkligt hur ett liv
kan få plats i plast
måndag till söndag
tills allting gått i kras

Jag stänger locket
släcker lampan
har kontroll åtminstone där

Jag räknar piller
räknar dagar
räknar vad som finns kvar

Text: Tora/Cajewi

UTVALD

Soldat för kärlek

Tora Blå – Soldat för kärlek

En sång om att stanna kvar när kärleken strular – utan stora löften, bara viljan att försöka en stund till.

Tora BLÅ

Fel väg hem

Om sena tåg, dåliga beslut och den där vägen hem som aldrig blir rak.

Tjej i rött

Nattljus, begär och en person som hela tiden glider undan.

Ung nog

Stockholm, skolk, gamla kassetter och känslan av att världen fortfarande är större än en själv.

Ingen vet än

Om att bli vuxen samtidigt som ingen egentligen vet vad som händer.

Vilse i Stockholm

En stilla ballad om att gå vilse i en stad och i sig själv.

Problem

Självmedicinering, kontroll och löften man helst skjuter till imorgon.

Vi är väl inget

Om otydliga relationer, kökskyssar och att försöka vara sval när man inte är det.

På andra sidan

En kallare låt om institutioner, journaler och människorna bakom orden.

Jag är inte du

Om att vara sin egen – att få välja sin väg, göra sina egna fel och upptäcka sina egna underverk.

Längst bak i bilden

Ett gammalt fotografi, en blick rakt fram och allt man försöker förstå långt senare.

Ett steg till

Om att springa runt i ekorrhjulet – fortare och fortare, utan att egentligen komma någonstans.

I’m Me

En lågmäld låt om att bli sin egen, utan att behöva göra sig fri från allt man bär med sig.

Det är så det är

En låt om det vi lär oss kalla förnuft – och något därinne som fortfarande vägrar ge sig.

Bättre utan dig

Om uppbrott, vänner som stannar och kvällen när allt plötsligt känns lite lättare.

En jävla röra

Om block, löften och stolar som flyttas runt tills ingen riktigt står där den stod.

SYNT MED VENUS VILSE

Vilse i Venedig

Mörk syntpop om att gå vilse bland gränder, vatten och dåliga beslut.

Shady Bizniz i Prag

Kall nattlig synt om skumma affärer, fel människor och en stad som aldrig riktigt sover.

Paris under Granskning

Kall syntpop om övervakning, misstankar och känslan av att alltid vara iakttagen.

SPOKEN WORD

Trött på premiärer

Om att slippa börja om och i stället fortsätta från där man står.

Brommaplan

Regn, Pressbyrån, en buss mot stan och allt som nästan blir sagt.

Mellan ett ja och ett nej

Om brus, motsägelser och livet som aldrig riktigt passar i två rutor.

TORA BLÅ / PROGG / PUNK

LINJE 19

Linje 19 är Toras mörkare ådra – där förorten möter tågrälsen, där vardagen skaver mot politiken och där människor försöker hålla ihop medan världen drar åt ett annat håll. Musiken lånar nerv från svensk sjuttiotalsprogg och kraft från punken, men blicken är Toras egen: öm, förbannad och fast besluten att inte titta bort.

Linje 19 – Pojke med frö

Pojke med frö

Pojke med frö är Linje 19 i sin mest eftertänksamma form. Tora Blå sjunger duett med Rolf Storm, en varm manlig röst med tydlig sjuttiotalsprogg i tonen. Tillsammans berättar de om vingade besökare, en sårad jord och en pojke med ett frö i handen. En låt om ansvar, hopp och den enkla men obekväma tanken att ingen människa lever för sig själv.

Text

[Vers 1]

De kom över himlen
en morgon inte i krig
svart och guld mot molnen
vingar över vår stig

De steg ner på fälten
såg på träden
såg på oss
verkligen såg på oss [echo]

Inga höjda vapen
inga vajande fanor

bara: tre ord

”Tiden är kort.”

[Refräng]

Vi kom för att hjälpa er
inte styra
vi vill inte ta
Vi vill inte ha

Vi såg skogarna falla
såg ert vatten bli sjukt

Ni kunde bygga murar
ni kunde korsa varje hav

men glömde det enklaste av allt:

ingen lever
för sig själv.
ni en del av samma kosmiska nav

[Vers 2]

De gick genom städerna
förbi betong och glas
lade händerna mot jorden
där nästan inget fanns kvar

”Vi gjorde samma misstag.
Vi trodde allt var vårt”

Någon kallade dem demoner
någon kallade dem en ny vår

någon bad dem stanna
någon bad dem gå

[Refräng]

Vi kom för att hjälpa er
inte styra
inte ta

Vi såg skogarna falla
såg ert vatten bli grått

Ni kunde bygga murar
ni kunde korsa varje hav

men glömde det enklaste av allt:

ingen lever
för sig själv.
ni en del av samma kosmiska nav

[Brygga / talat – nästan mässande]

Ingen människa är en ö.

Varje människa
är en del av något större.

Det ni gör mot jorden
gör ni mot er själva.

Det ni gör mot varandra
gör ni mot er själva.

De gav oss ingen teknologi
Inga smarta planer

Bara frön
som kunde växa
i vår jord.

”Vad vill ni ha tillbaka?”

”Ingenting.

Minns bara:

ingen människa är en ö.

Ni tillhör varandra.

Ni tillhör jorden.

Ni tillhör
allt som lever.”

[Vers 3]

Regeringarna ville ha svar
bolagen ville ha patent
militären ville ha syndabockar

de planterade ändå.

Och när våren kom tillbaka
stod en pojke i svart jord
med ett frö mellan fingrarna

En av dem såg på honom och log

Och sa:

”Där är er messias.”

[Sista refräng]

De kom för att hjälpa oss
inte styra
inte ta

Vi byggde torn mot himlen
medan jorden färgades grå

Vi kunde mäta stjärnorna
men glömde vilka vi var

Ingen människa är en ö.

Jorden tillhör inte oss.

Som vi lever nu, så kommer vi att dö.

Om Tora

Tora gillar kaffekvarnar och apelsiner.

Det säger förmodligen mer om henne än en lång lista på influenser någonsin skulle göra.

Hon tycker om saker som låter lite när man använder dem. Gamla kaffekvarnar med vev, repigt trä och metall som sett bättre dagar. Saker som har ett motstånd. Som kräver att man gör något själv innan man får det man vill ha. Hon maler kaffet för hand, långsamt och onödigt omständligt, och verkar tycka att just det är poängen.

Apelsinerna är enklare. De ligger i en skål på köksbordet tills någon äter upp dem. Tora skalar dem med fingrarna och lämnar skalet i en enda lång remsa när hon lyckas. Doften fastnar på händerna. Ibland också på låttexterna.

Det är ungefär där hennes musik börjar.

Vid köksbord, i rum där någon nyss gått, bland saker som blivit kvar efter människor och perioder man trodde var över. Tora skriver om kärlek, beroende, barndom, pengar, svek och det där märkliga tillståndet när man både saknar något och vet att man aldrig vill tillbaka.

Musikaliskt rör hon sig mellan alternativ pop, rock och postpunk. Distad bas, kantiga gitarrer och hårda trummor får samsas med piano och en mörk, nära röst. Ibland är hon lågmäld. Ibland förbannad. Oftast båda två samtidigt.

Hon samlar inte på kaffekvarnar för att de är fina.

Hon gillar dem för att de fortfarande fungerar.

Kanske är det samma sak med människorna i hennes låtar.

De är kantstötta, lite för högljudda, ibland fullständigt omöjliga.

Men de fungerar fortfarande.

På något jävla sätt.

Tora är Tora. För det mesta.

Men ibland glider hon in i Venus Vilses kostym – hård synt, kalla trummaskiner, triggad syntbas och ett Europa byggt på svikna löften. Här finns gränser som flyttas, avtal som spricker och människor som skickas ut på omöjliga uppdrag. Venus Vilse låter som neon över betong: samma sår som Tora, men med kontinenten som fond och katastrofen redan inprogrammerad.

Alla texter: Cajewi · Kontakt: tora@torabla.se

GÄSTBOK

Lämna ett spår.

Hörde du något som stannade kvar? Skriv några rader. Hälsningar publiceras efter godkännande.

HÄLSNINGAR

2 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *